Sex in the good old days
"De är för lata för att onanera som vi gjorde!"
Det var slutsatsen jag och min vän drog efter att vi noggrant ventilerat och diskuterat våra tidiga ungdomsår med tillhörande sexinslag.
Småkids som år 2008 vill ruska tupp behöver bara koppla upp sig på nätet och tanka hem x antal Big Brazilian Buttz och sen köra loss. Ingen ansträngning what so ever, det värsta scenariot är att de får vänta nån extra minut pga att nån sniken jävel inte seedat tillräckligt. Jävligt kämpigt.
Vi däremot, under våra tidiga år där vi utforskade allt som kom i vår väg, var ju faktiskt tvungna att kriga lite för en eventuell njutning. Jag kommer fortfarande ihåg när jag och några polare hade hittat en påse med gamla snusktidningar under en sten ute i skogen. Vi var kanske 10 år eller nåt och detta blev ju givetvis per automatik den bästa dagen någonsin i våra nykläckta, oerfarna och ivrigt naiva pojkliv.
Tidningarna höll ju minst sagt diskutabel kvalitet, med diverse fuktskador blandat med halvt avrivna sidor, konstigt kladd och i vissa fall lite mossa här och där. Fick man se en rumpa i nyskick var detta som att hitta guld i sandlådan och slapp man hitta en kanyl vid sida 13 var det ju bara en bonus. Detta var ju dock givetvis inget som stoppade de snuskigaste grabbarna söder om söder utan vi tog hand om påsen, betraktade innehållet lite och gömde den sedan under en annan sten.
Hur smart är inte det på en skala? Vi tar en sak från en sten och lägger den under en annan sten! Vi var som de gamla piraterna med sina skatter. Bara att våra skatter visade brösten. Najs!
Anyway, ett vanligt skeende efter själva undangömmandet var att någon ringde hem till mig.
"Ska vi träffas vid platsen?" var frågan som ställdes till mig genom luren som morsan hade slängt in i mitt rum.
"JAAAAA!!!!" var det ej behärskade svaret jag utstötte.
Sen träffades vi grabbar vid platsen, oftast bakom nåt gammalt elverk eller annat övergivet nedklottrat hus och påbörjade tidningstittandet. Givetvis läste vi bara insändarna. Så klart. Vi iakttog noggrant alla detaljer. Fyra smågrabbar långt borta i ingenstans och under tystnad vände vi blad efter blad och våra ivriga ögon noterade minsta lilla detalj.
När det inte fanns något mer att titta på fanns två alternativ;
1. Gå och spela fotboll eller basket eller kanske sabba ett fönster eller två.
2. Gå hem var och en för sig för privat stund och sedan mötas upp lite senare.
Ganska ofta blev det alternativ nr 2... Detta var också ett ypperligt sätt att öva upp minnet iom att bilderna man hade i huvudet helst skulle finnas kvar tills man kom hem. Inte för att det behövdes egentligen, men ändå. Allt för konstens skull liksom.
När man senare väl hade fått internet och ville, för studiernas skull givetvis, studera en del lättklädda modebilder av kvinnlig fägring kom nästa motgång.
Internet på den tiden hade ju inte alls samma kvalitet som nu vilket innebar att även den minsta lilla tuttbilden kunde innebära flera minuter i nedladdningstid. Minst sagt frustrerande.
Det bästa var ju ändå när den laddades ner, uppifrån och nedåt, och stannade lite då och då för extra laddningstänkande. Sen helt plötsligt slutar den ladda även fast man bara hade kommit till axlarna på tjejen! Man hade blivit blåst! Väntat i flera minuter för en jävla axelbild! Gråt! Våld! Gråt!
En annan lite lustig grej när vi väl hade skaffat internet var när man kom på att man kunde ladda hem lite filmsnuttar. En kompis hade tipsat mig om att man kunde söka på "tits" och så kom det upp massa intressanta "dokumentärfilmer" med intressanta skådespelarinsatser som var väl värda att bevittna.
Det han glömde att förklara var att man skulle vara lite noggrann med vad man tankade ner och läsa allt som stod om den tilltänkta nedladdningsfilen.
Jag har dock alltid varit lite av ett impulsmongo och istället för att lugnt och stilla läsa igenom beskrivningen av filerna tryckte jag som ett dampbarn på allt som hade eller kunde ha nåt med "tits" att göra. Det slutade med att jag, efter en jävla massa timmars väntande, besviket satt och tittade på hur nån fransk jävla kock bakade några kakor som hette nåt med "peretits" eller nåt. I flera timmar hade jag väntat på att få se nån osexig jävel baka kanelbullar!
Maximalt antiklimax minst sagt.
Det var slutsatsen jag och min vän drog efter att vi noggrant ventilerat och diskuterat våra tidiga ungdomsår med tillhörande sexinslag.
Småkids som år 2008 vill ruska tupp behöver bara koppla upp sig på nätet och tanka hem x antal Big Brazilian Buttz och sen köra loss. Ingen ansträngning what so ever, det värsta scenariot är att de får vänta nån extra minut pga att nån sniken jävel inte seedat tillräckligt. Jävligt kämpigt.
Vi däremot, under våra tidiga år där vi utforskade allt som kom i vår väg, var ju faktiskt tvungna att kriga lite för en eventuell njutning. Jag kommer fortfarande ihåg när jag och några polare hade hittat en påse med gamla snusktidningar under en sten ute i skogen. Vi var kanske 10 år eller nåt och detta blev ju givetvis per automatik den bästa dagen någonsin i våra nykläckta, oerfarna och ivrigt naiva pojkliv.
Tidningarna höll ju minst sagt diskutabel kvalitet, med diverse fuktskador blandat med halvt avrivna sidor, konstigt kladd och i vissa fall lite mossa här och där. Fick man se en rumpa i nyskick var detta som att hitta guld i sandlådan och slapp man hitta en kanyl vid sida 13 var det ju bara en bonus. Detta var ju dock givetvis inget som stoppade de snuskigaste grabbarna söder om söder utan vi tog hand om påsen, betraktade innehållet lite och gömde den sedan under en annan sten.
Hur smart är inte det på en skala? Vi tar en sak från en sten och lägger den under en annan sten! Vi var som de gamla piraterna med sina skatter. Bara att våra skatter visade brösten. Najs!
Anyway, ett vanligt skeende efter själva undangömmandet var att någon ringde hem till mig.
"Ska vi träffas vid platsen?" var frågan som ställdes till mig genom luren som morsan hade slängt in i mitt rum.
"JAAAAA!!!!" var det ej behärskade svaret jag utstötte.
Sen träffades vi grabbar vid platsen, oftast bakom nåt gammalt elverk eller annat övergivet nedklottrat hus och påbörjade tidningstittandet. Givetvis läste vi bara insändarna. Så klart. Vi iakttog noggrant alla detaljer. Fyra smågrabbar långt borta i ingenstans och under tystnad vände vi blad efter blad och våra ivriga ögon noterade minsta lilla detalj.
När det inte fanns något mer att titta på fanns två alternativ;
1. Gå och spela fotboll eller basket eller kanske sabba ett fönster eller två.
2. Gå hem var och en för sig för privat stund och sedan mötas upp lite senare.
Ganska ofta blev det alternativ nr 2... Detta var också ett ypperligt sätt att öva upp minnet iom att bilderna man hade i huvudet helst skulle finnas kvar tills man kom hem. Inte för att det behövdes egentligen, men ändå. Allt för konstens skull liksom.
När man senare väl hade fått internet och ville, för studiernas skull givetvis, studera en del lättklädda modebilder av kvinnlig fägring kom nästa motgång.
Internet på den tiden hade ju inte alls samma kvalitet som nu vilket innebar att även den minsta lilla tuttbilden kunde innebära flera minuter i nedladdningstid. Minst sagt frustrerande.
Det bästa var ju ändå när den laddades ner, uppifrån och nedåt, och stannade lite då och då för extra laddningstänkande. Sen helt plötsligt slutar den ladda även fast man bara hade kommit till axlarna på tjejen! Man hade blivit blåst! Väntat i flera minuter för en jävla axelbild! Gråt! Våld! Gråt!
En annan lite lustig grej när vi väl hade skaffat internet var när man kom på att man kunde ladda hem lite filmsnuttar. En kompis hade tipsat mig om att man kunde söka på "tits" och så kom det upp massa intressanta "dokumentärfilmer" med intressanta skådespelarinsatser som var väl värda att bevittna.
Det han glömde att förklara var att man skulle vara lite noggrann med vad man tankade ner och läsa allt som stod om den tilltänkta nedladdningsfilen.
Jag har dock alltid varit lite av ett impulsmongo och istället för att lugnt och stilla läsa igenom beskrivningen av filerna tryckte jag som ett dampbarn på allt som hade eller kunde ha nåt med "tits" att göra. Det slutade med att jag, efter en jävla massa timmars väntande, besviket satt och tittade på hur nån fransk jävla kock bakade några kakor som hette nåt med "peretits" eller nåt. I flera timmar hade jag väntat på att få se nån osexig jävel baka kanelbullar!
Maximalt antiklimax minst sagt.
Kommentarer
Postat av: Syster
Found you.
Trackback
