Ungdomsligister

När larmcentralen ringde mig var jag som vanligt på mitt skeva humör.

Redan innan de hunnit säga vad för sorts larm de hade fått in hade jag förklarat att jag önskade vara utan byxor, att jag var lika öppen för förslag som Peter Harryson på ett fatcamp samt i detalj förklarat hur jag skulle gå tillväga om ett samlagstillfälle med smiskinslag och buttplugs uppenbarade sig.

Linda på larmcentralen utgav ett smått panikslaget läte. Hon drack lite vatten, samlade sig, skrattade nervöst och förklarade att hon helst såg att jag hade byxorna på mig när jag åkte på utryckningen.

Jag blev ledsen och sårad.

Några småkids hade vandaliserat en staty. De hade sparkat, spottat och troligtvis också kissat och bajsat på den. Troligtvis hade de små liven även ollat ena handen på statyn, men det är bara mina egna personliga misstankar. Och fantasier.

Efter att jag sparkat, spottat, kissat och bajsat på snorungarna förklarade jag att detta beteende ej är önskvärt. Speciellt inte när jag jobbar. Sedan ollade jag allas händer samtidigt som jag förklarade att det är bättre att läsa bibeln än att vandalisera.

Jag värdesätter min pedagogik högt.

De förklarade att de tyckte att statyn inte var bra och representabel.
Jag förklarade att alla statyer är bra för de är gjorda av jättehårt material samt gestaltar kända och omtyckta personligheter..



Efter att ha avkrävt dem på en muta beståenda av en daimglass, deras veckopeng samt några bokmärken föreställande Bumbibjörnarna avslutade jag det hela med en träffsäker armbåge på den minsta tjejen med löfte om att mer fysisk bestraffning finns att hämta.
Sedan stal jag deras busskort, knöt ihop deras skosnören och jagade iväg dem i mörkret.

Sedan onanerade jag till min egen förträfflighet.


Nu är jag hemma med en white russian i handen, fotboll på tv:n och en stillbild av Wallraff på datorn.


Livet är gött!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0