Idiot
Hela mitt jag var i harmoni. Fantasifåglar kvittrade och jag hade en konstant imaginär solnedgång framför mina ögon.
Min lägenhet andades smultron och jag kunde ana den diskreta erotiken i atmosfären.
Det är så här himmelriket känns, tänkte jag och log ett fånigt leende.
Sen hörde jag fotbollskommentatorn;
"Vart hade han handen egentligen??"
Tystnad. Svart.
"Handen var dit din jävel", skrek jag. "Dit var den! Har du inte lärt dig att man endast ska använda ordet vart när det handlar om riktning ditt jävla skadeskjutna mongo!?"
Ungefär här slutade min himmelska tillvaro.
Jag tackar Sture Hedin, min svensklärare i högstadiet, för denna misslyckade lördagsafton.
Tack. Tack som fan.
Idiot.
Min lägenhet andades smultron och jag kunde ana den diskreta erotiken i atmosfären.
Det är så här himmelriket känns, tänkte jag och log ett fånigt leende.
Sen hörde jag fotbollskommentatorn;
"Vart hade han handen egentligen??"
Tystnad. Svart.
"Handen var dit din jävel", skrek jag. "Dit var den! Har du inte lärt dig att man endast ska använda ordet vart när det handlar om riktning ditt jävla skadeskjutna mongo!?"
Ungefär här slutade min himmelska tillvaro.
Jag tackar Sture Hedin, min svensklärare i högstadiet, för denna misslyckade lördagsafton.
Tack. Tack som fan.
Idiot.
Jag minns
Ibland kommer gamla minnen utan förvarning. Oförberedd förväntas man ta kontroll över känslorna som uppstår i stundens hetta.
Jag såg ett rönnbär på trottoaren.
Jag stannade upp och synade det. Det låg ensamt framför mig. Rund och röd med en markant kontrast mot den gråa asfalten den vilade på.
Jag hade nästan råkat kliva på det, nära att krossa det under mina numera vuxna fötter. Varit nära att behandla det så brutalt att resterna hade kunnat liknas vid en halvfärdig avrättning. Nära att trycka ut det sista av liv som fanns där inne.
Nära att inte ens se det.
Nära.
Istället stannade jag. Tittade på det. Böjde mig fram och tog upp det lilla rönnbäret och det kändes nästan som att jag räddade det från ett helvetiskt öde. Att det var jag som såg till att det inte skulle bli krossat av någon fartblind skejtare med felvänd keps eller sexualdömd långtradarchaffis med gällivarehäng och en doft av lutfisk.
Jag räddade detta rönnbär. Undan smärtsam undergång. Undan brutal överkörning. Undan livsödet att behöva sluta sina sista dagar på en grå trottoar. Anonym. Ensam. Utlämnad. Bortglömd.
Varför? För att jag är en vänlig själ? För att jag älskar naturen? För att jag hatar asfaltsdjungeln?
Nej. För att jag är sentimental. Känslosam. Mina barndomsminnen följer mig fortfarande.
Jag minns skratten, de uppsluppna och okonstlade skratten. De hjärtliga skratten. De innerliga.
Jag minns gråten, den förkrossade och ångestdrabbade gråten. Den jobbiga gråten. Den ärliga.
Jag minns min barndom.
Rönnbäret framför mina vuxna fötter hjälpte mig att minnas min barndom.
Jag trampade aldrig på rönnbäret. Krossade aldrig det under mina vuxna fötter. Lät aldrig min numera vuxna kropp göra så att rönnbäret trycktes ut på trottoaren i Västberga industriområde.
Istället tog jag upp det. Tittade på det. Rullade runt det i handen.
Log.
Mindes min barndom.
Och kastade det på ett fönster.
Det blev ingen stor smäll, nästan inget läte överhuvudtaget. Ingen stor bulgar kom utspringande med kniv och jag gjorde heller ingen ansträngning att fly.
Jag kastade bara rönnbäret. På fönstret.
Och mindes min barndom.
Jag såg ett rönnbär på trottoaren.
Jag stannade upp och synade det. Det låg ensamt framför mig. Rund och röd med en markant kontrast mot den gråa asfalten den vilade på.
Jag hade nästan råkat kliva på det, nära att krossa det under mina numera vuxna fötter. Varit nära att behandla det så brutalt att resterna hade kunnat liknas vid en halvfärdig avrättning. Nära att trycka ut det sista av liv som fanns där inne.
Nära att inte ens se det.
Nära.
Istället stannade jag. Tittade på det. Böjde mig fram och tog upp det lilla rönnbäret och det kändes nästan som att jag räddade det från ett helvetiskt öde. Att det var jag som såg till att det inte skulle bli krossat av någon fartblind skejtare med felvänd keps eller sexualdömd långtradarchaffis med gällivarehäng och en doft av lutfisk.
Jag räddade detta rönnbär. Undan smärtsam undergång. Undan brutal överkörning. Undan livsödet att behöva sluta sina sista dagar på en grå trottoar. Anonym. Ensam. Utlämnad. Bortglömd.
Varför? För att jag är en vänlig själ? För att jag älskar naturen? För att jag hatar asfaltsdjungeln?
Nej. För att jag är sentimental. Känslosam. Mina barndomsminnen följer mig fortfarande.
Jag minns skratten, de uppsluppna och okonstlade skratten. De hjärtliga skratten. De innerliga.
Jag minns gråten, den förkrossade och ångestdrabbade gråten. Den jobbiga gråten. Den ärliga.
Jag minns min barndom.
Rönnbäret framför mina vuxna fötter hjälpte mig att minnas min barndom.
Jag trampade aldrig på rönnbäret. Krossade aldrig det under mina vuxna fötter. Lät aldrig min numera vuxna kropp göra så att rönnbäret trycktes ut på trottoaren i Västberga industriområde.
Istället tog jag upp det. Tittade på det. Rullade runt det i handen.
Log.
Mindes min barndom.
Och kastade det på ett fönster.
Det blev ingen stor smäll, nästan inget läte överhuvudtaget. Ingen stor bulgar kom utspringande med kniv och jag gjorde heller ingen ansträngning att fly.
Jag kastade bara rönnbäret. På fönstret.
Och mindes min barndom.
Bara garn
Det finns vissa saker du kan komma undan med.
Använda farmors trosor under byxorna är en sak, skita i att använda blinkers i en rondell är en annan.
Något du inte kommer undan med är om du, under direktsänd OS-basketmatch mellan USA och Grekland, tillsammans med din radarpartner improviserar fram det senaste beviset på att man inte kommer undan med lika mycket på det svenska språket som på det engelska.
"Nothing but net" kan höras av amerikanska kommentatorer då och då under en match. Vad den direkta översättningen på detta är kan ni nog fnula ut själva. Uttrycket funkar iaf riktigt bra och passar bra in i det actionfyllda spelet.
Men så har vi då den svenska motsvarigheten.
"Bara garn" hör jag en av kommentatorerna yttra.
"Hela dan" fyller den andre på.
Bara garn hela dan?
Skojar ni med mig?
Använda farmors trosor under byxorna är en sak, skita i att använda blinkers i en rondell är en annan.
Något du inte kommer undan med är om du, under direktsänd OS-basketmatch mellan USA och Grekland, tillsammans med din radarpartner improviserar fram det senaste beviset på att man inte kommer undan med lika mycket på det svenska språket som på det engelska.
"Nothing but net" kan höras av amerikanska kommentatorer då och då under en match. Vad den direkta översättningen på detta är kan ni nog fnula ut själva. Uttrycket funkar iaf riktigt bra och passar bra in i det actionfyllda spelet.
Men så har vi då den svenska motsvarigheten.
"Bara garn" hör jag en av kommentatorerna yttra.
"Hela dan" fyller den andre på.
Bara garn hela dan?
Skojar ni med mig?
Sleeping beauty
Jag har en vän som har en speciell förmåga. Nästan som en sorts superhjälte. Ganska småful och ettrig superhjälte, men en superhjälte likväl.
Han kan somna överallt. På nolltid.
Han behöver inga som helst yttre fötutsättningar för att lyckas med detta. Varken kudde, mörker eller en liggande position krävs för att snarkningar ska ljuda.
Detta är oerhört imponerande.
Många gånger då vi varit ute och haft lite för kul på stan har han totaldäckat likt en säck färskpotatis nånstans utan att någon har en aning om var han är. Det enda alla vet är att han är i ett snarkigt tillstånd. Och att man snabbt bör hitta honom för att om möjligt kunna rita en penis i pannan på honom.
Hans tendens att somna i lite olämpliga situationer har minst sagt gett upphov till humoristiska situationer.
Han har tidigare somnat på ett dansgolv, vid ett blackjack-bord, i ett otal buskage, på en cykel osv osv. En av de bästa gångerna var när han somnade på nattbussen, halvvaknade helt förvirrad och började hångla upp sätet framför i tron att det var hans flickvän.
Känns ju inte helt sunt kanske...? :)
Anyway, det jag ville komma till var iaf att jag är lite avis på hans sömnfärdigheter.
Jag besitter inte tekniken för totaldäckning på samma sätt. Om jag inte är helt plakat så måste jag alltid varva ner när jag kommer hem.
Typ äta nåt, slöglo på tv eller fixa lite med datorn. Jag kan inte bara lägga mig i sängen och självslockna per automatik.
Och detta gör att jag avundas min väns superkraft.
Han må vara lik en fotsvamp i ansiktet, men sova det kan han!
Han kan somna överallt. På nolltid.
Han behöver inga som helst yttre fötutsättningar för att lyckas med detta. Varken kudde, mörker eller en liggande position krävs för att snarkningar ska ljuda.
Detta är oerhört imponerande.
Många gånger då vi varit ute och haft lite för kul på stan har han totaldäckat likt en säck färskpotatis nånstans utan att någon har en aning om var han är. Det enda alla vet är att han är i ett snarkigt tillstånd. Och att man snabbt bör hitta honom för att om möjligt kunna rita en penis i pannan på honom.
Hans tendens att somna i lite olämpliga situationer har minst sagt gett upphov till humoristiska situationer.
Han har tidigare somnat på ett dansgolv, vid ett blackjack-bord, i ett otal buskage, på en cykel osv osv. En av de bästa gångerna var när han somnade på nattbussen, halvvaknade helt förvirrad och började hångla upp sätet framför i tron att det var hans flickvän.
Känns ju inte helt sunt kanske...? :)
Anyway, det jag ville komma till var iaf att jag är lite avis på hans sömnfärdigheter.
Jag besitter inte tekniken för totaldäckning på samma sätt. Om jag inte är helt plakat så måste jag alltid varva ner när jag kommer hem.
Typ äta nåt, slöglo på tv eller fixa lite med datorn. Jag kan inte bara lägga mig i sängen och självslockna per automatik.
Och detta gör att jag avundas min väns superkraft.
Han må vara lik en fotsvamp i ansiktet, men sova det kan han!
Jag är rädd
Jag håller nu på att sota för min egen deffekthet.
Jag har länge varit medveten om att jag är väldigt bra på att skjuta saker på framtiden. Varför göra något nu när det kan göras aldrig liksom?
Även fast jag faktiskt blivit extremt mycket bättre på detta på senare tid har jag fortfarande en groteskt lång väg att gå innan jag kan klassas som seminormal.
Och idag slog detta beteende tillbaka mot mig som en brutal Tyson-höger alternativt inbakad Wallraff-fjärt.
I förrgår bevittnade jag hur en gigantisk mördarspindel tagit över en viss del av mitt tak. Likt en kommunistisk stormakt hade han fixat sitt nät och satt där och såg hotfull och ond ut.
Till saken hör att jag verkligen inte alls tycker om spindlar. Inte alls. Verkligen.
De är som herpes med åtta ben och 30 000 ögon. Yuck!!
Anyway, jag iaktog den massiva mördarmaskinen under tystnad. Granskade den noga. När jag märkte att mina skakiga knän hade utsmyckats med mitt ståtliga mansurin kände jag att det var dags att titta på något annat.
Så det gjorde jag. Och tänkte att jag minsann skulle döda denna djävulens högra hand. Fast inte förrän nästa dag. Så klart.
Dagen efter vaknade jag, rättade till mitt massiva paket, gnolade på en Backstreet Boys-dänga och blickade upp mot stället där helvetesspindeln dagen innan härskat över sitt skräckvälde (jag och min manlighet).
Den var inte där!!
Jag fick panik och kissade diagonalt. Sedan såg jag honom på en annan del av taket. Den listige jäveln hade förflyttat sig! Jag visste inte att äckelpäckelgrejer innehar egenskapen rörlighet inom ett dygn!
Förvånad och förbryllad över den listige spindeljävelns agerande såg jag det som nödvändigt att skjuta upp konfrontationen till dagen därpå, då jag skulle vara mer påläst och förberedd på vad den än hade att komma med.
Det hade alltså inget som helst med rädsla att göra. Alls. Jag är tuff. Skittuff.
Dagen efter, vilket var idag, hade jag således tagit mod till mig (läs: svept 3.5 liter whiskey och ätit roliga svampar). Jag var redo för kamp!
Jag blickade upp mot helvetespunkten. Ingen där. Blickade vidare mot den tidigare utgångspunkten för allt ont i världen. Ingen där.
Panik. Kallsvettning. Andnöd. Tunnelseende. Blodsmak i munnen. Kiss i byxan.
Spindeln var borta!
Denna gigantiska superäckliga mördarmaskin till djurdeffekt är numera spårlöst försvunnen. Jag vet inte var den är!
Det enda jag vet är att den är nånstans i min lägenhet!
Och tittar på mig. Iakttar mig. Klär av mig med sina 30 00 ögon. Skrattar.
Och bara väntar.
Lycka till med att sova i natt... :(
Jag har länge varit medveten om att jag är väldigt bra på att skjuta saker på framtiden. Varför göra något nu när det kan göras aldrig liksom?
Även fast jag faktiskt blivit extremt mycket bättre på detta på senare tid har jag fortfarande en groteskt lång väg att gå innan jag kan klassas som seminormal.
Och idag slog detta beteende tillbaka mot mig som en brutal Tyson-höger alternativt inbakad Wallraff-fjärt.
I förrgår bevittnade jag hur en gigantisk mördarspindel tagit över en viss del av mitt tak. Likt en kommunistisk stormakt hade han fixat sitt nät och satt där och såg hotfull och ond ut.
Till saken hör att jag verkligen inte alls tycker om spindlar. Inte alls. Verkligen.
De är som herpes med åtta ben och 30 000 ögon. Yuck!!
Anyway, jag iaktog den massiva mördarmaskinen under tystnad. Granskade den noga. När jag märkte att mina skakiga knän hade utsmyckats med mitt ståtliga mansurin kände jag att det var dags att titta på något annat.
Så det gjorde jag. Och tänkte att jag minsann skulle döda denna djävulens högra hand. Fast inte förrän nästa dag. Så klart.
Dagen efter vaknade jag, rättade till mitt massiva paket, gnolade på en Backstreet Boys-dänga och blickade upp mot stället där helvetesspindeln dagen innan härskat över sitt skräckvälde (jag och min manlighet).
Den var inte där!!
Jag fick panik och kissade diagonalt. Sedan såg jag honom på en annan del av taket. Den listige jäveln hade förflyttat sig! Jag visste inte att äckelpäckelgrejer innehar egenskapen rörlighet inom ett dygn!
Förvånad och förbryllad över den listige spindeljävelns agerande såg jag det som nödvändigt att skjuta upp konfrontationen till dagen därpå, då jag skulle vara mer påläst och förberedd på vad den än hade att komma med.
Det hade alltså inget som helst med rädsla att göra. Alls. Jag är tuff. Skittuff.
Dagen efter, vilket var idag, hade jag således tagit mod till mig (läs: svept 3.5 liter whiskey och ätit roliga svampar). Jag var redo för kamp!
Jag blickade upp mot helvetespunkten. Ingen där. Blickade vidare mot den tidigare utgångspunkten för allt ont i världen. Ingen där.
Panik. Kallsvettning. Andnöd. Tunnelseende. Blodsmak i munnen. Kiss i byxan.
Spindeln var borta!
Denna gigantiska superäckliga mördarmaskin till djurdeffekt är numera spårlöst försvunnen. Jag vet inte var den är!
Det enda jag vet är att den är nånstans i min lägenhet!
Och tittar på mig. Iakttar mig. Klär av mig med sina 30 00 ögon. Skrattar.
Och bara väntar.
Lycka till med att sova i natt... :(
Jag & Rickard
Jag har ett problem.
Inget allvarligt som tex cancer eller en dålig hårdag, men likväl ett jobbigt läge för mig som i vanliga fall är lika underbart harmoniskt fulländad som de baltiska sexualundervisningsfilmerna jag har under min kudde.
Jag har i dagarna försökt sätta mig in i den allvarliga situationen som råder mellan Ryssland och Georgien.
Läst allt som finns att läsa och noggrant studerat nyhetssändningarna för att få en så bra bild av läget som möjligt.
Detta har lyckats ganska bra. Trodde jag.
Ända till jag skulle spela smart och påbörja intellektuellt samtal med mina vänner om detta hemska som utspelas i vår värld.
Jag började planenligt med att fördöma krig i alla dess former. Alla höll med. Jag följde upp med att poängtera det vansinniga i att politiska syften och intressen sätts före mänskliga värden och oskyldiga liv. Alla höll med och var djupt imponerade över min skarpa hjärna.
Ungefär här fick jag storhetsvansinne. Jag visste var min gräns låg men i min tillfälliga fartblindhet sket jag totalt i den.
"Det är ju helt sjukt det som händer i sydostessetien" sa jag.
"Sydostessetien?" sa alla frågande.
"Nej nej, jag menar sydostetien" sa jag.
"Va?"
"Alltså, sydostasien..." försökte jag.
De skakade på huvudet.
"Sydastatien..? Sydosetietien? Sydosten? Schweiz?" flämtade jag fram samtidigt som jag fick tunnelseende och blodsmak i munnen.
"Du är ju inte smart" slog mina vänner fast.
Och jag kunde bara hålla med.
Men seriöst, vad är det för ett jävla namn egentligen?? Sydossetien?? Döp skiten till Ruben ellet nåt annat lättstavat och lättuttalat istället så slipper man gestalta en efterbliven människa på förfester.
Så jävla dumt.
Men nu har jag iaf fått nyvunnen respekt för SVT:s Rickard Palm som jag tidigare inte alls haft nåt emot att mobba lite.
Jag tar nu tillbaka allt.
Rickard, jag känner din smärta och jag delar den med dig.
Det är du och jag mot världen. Och vi kommer vinna!
http://www.finest.se/userBlog/?uid=21338&beid=1016929
Tappa aldrig hoppet!
Inget allvarligt som tex cancer eller en dålig hårdag, men likväl ett jobbigt läge för mig som i vanliga fall är lika underbart harmoniskt fulländad som de baltiska sexualundervisningsfilmerna jag har under min kudde.
Jag har i dagarna försökt sätta mig in i den allvarliga situationen som råder mellan Ryssland och Georgien.
Läst allt som finns att läsa och noggrant studerat nyhetssändningarna för att få en så bra bild av läget som möjligt.
Detta har lyckats ganska bra. Trodde jag.
Ända till jag skulle spela smart och påbörja intellektuellt samtal med mina vänner om detta hemska som utspelas i vår värld.
Jag började planenligt med att fördöma krig i alla dess former. Alla höll med. Jag följde upp med att poängtera det vansinniga i att politiska syften och intressen sätts före mänskliga värden och oskyldiga liv. Alla höll med och var djupt imponerade över min skarpa hjärna.
Ungefär här fick jag storhetsvansinne. Jag visste var min gräns låg men i min tillfälliga fartblindhet sket jag totalt i den.
"Det är ju helt sjukt det som händer i sydostessetien" sa jag.
"Sydostessetien?" sa alla frågande.
"Nej nej, jag menar sydostetien" sa jag.
"Va?"
"Alltså, sydostasien..." försökte jag.
De skakade på huvudet.
"Sydastatien..? Sydosetietien? Sydosten? Schweiz?" flämtade jag fram samtidigt som jag fick tunnelseende och blodsmak i munnen.
"Du är ju inte smart" slog mina vänner fast.
Och jag kunde bara hålla med.
Men seriöst, vad är det för ett jävla namn egentligen?? Sydossetien?? Döp skiten till Ruben ellet nåt annat lättstavat och lättuttalat istället så slipper man gestalta en efterbliven människa på förfester.
Så jävla dumt.
Men nu har jag iaf fått nyvunnen respekt för SVT:s Rickard Palm som jag tidigare inte alls haft nåt emot att mobba lite.
Jag tar nu tillbaka allt.
Rickard, jag känner din smärta och jag delar den med dig.
Det är du och jag mot världen. Och vi kommer vinna!
http://www.finest.se/userBlog/?uid=21338&beid=1016929
Tappa aldrig hoppet!
So you think you can... dance?
Hahaha, så jävla skoj!
Lite skadeglädje iofs, men ändå. Den hundraprocentiga satsningen han har när han skallar golvet är ju bara beundransvärd! :)
http://www.youtube.com/watch?v=eHn1n0JJiFc&eurl=http://failblog.org/page/4/
Kan inte vara lätt. På nåt sätt.
Lite skadeglädje iofs, men ändå. Den hundraprocentiga satsningen han har när han skallar golvet är ju bara beundransvärd! :)
http://www.youtube.com/watch?v=eHn1n0JJiFc&eurl=http://failblog.org/page/4/
Kan inte vara lätt. På nåt sätt.
OS-uppvärmning
Ajajajaj....
Finns inte så mycket mer att säga..
http://www.youtube.com/watch?v=Bf66r0nQa0Y&eurl=http://failblog.org/page/19/
Det här med friidrott är fan inte ofarligt och ifall man inte tidigare förstått att det aldrig kan vara en bra idé att försöka studsa upp på nån lång jävla stolpe i toppfart så tar jag för givet att ni insett det nu.
Gör om, gör rätt.
Finns inte så mycket mer att säga..
http://www.youtube.com/watch?v=Bf66r0nQa0Y&eurl=http://failblog.org/page/19/
Det här med friidrott är fan inte ofarligt och ifall man inte tidigare förstått att det aldrig kan vara en bra idé att försöka studsa upp på nån lång jävla stolpe i toppfart så tar jag för givet att ni insett det nu.
Gör om, gör rätt.
Mini Me sextape
Nåt känns inte helt hundra här...
http://www.youtube.com/watch?v=81cMdbigKFA
Lite obehagligt...
Nu blir det mer OS-invigning!
Hur jävla många länder finns det egentligen?
http://www.youtube.com/watch?v=81cMdbigKFA
Lite obehagligt...
Nu blir det mer OS-invigning!
Hur jävla många länder finns det egentligen?
Ungdomsligister
När larmcentralen ringde mig var jag som vanligt på mitt skeva humör.
Redan innan de hunnit säga vad för sorts larm de hade fått in hade jag förklarat att jag önskade vara utan byxor, att jag var lika öppen för förslag som Peter Harryson på ett fatcamp samt i detalj förklarat hur jag skulle gå tillväga om ett samlagstillfälle med smiskinslag och buttplugs uppenbarade sig.
Linda på larmcentralen utgav ett smått panikslaget läte. Hon drack lite vatten, samlade sig, skrattade nervöst och förklarade att hon helst såg att jag hade byxorna på mig när jag åkte på utryckningen.
Jag blev ledsen och sårad.
Några småkids hade vandaliserat en staty. De hade sparkat, spottat och troligtvis också kissat och bajsat på den. Troligtvis hade de små liven även ollat ena handen på statyn, men det är bara mina egna personliga misstankar. Och fantasier.
Efter att jag sparkat, spottat, kissat och bajsat på snorungarna förklarade jag att detta beteende ej är önskvärt. Speciellt inte när jag jobbar. Sedan ollade jag allas händer samtidigt som jag förklarade att det är bättre att läsa bibeln än att vandalisera.
Jag värdesätter min pedagogik högt.
De förklarade att de tyckte att statyn inte var bra och representabel.
Jag förklarade att alla statyer är bra för de är gjorda av jättehårt material samt gestaltar kända och omtyckta personligheter..
Efter att ha avkrävt dem på en muta beståenda av en daimglass, deras veckopeng samt några bokmärken föreställande Bumbibjörnarna avslutade jag det hela med en träffsäker armbåge på den minsta tjejen med löfte om att mer fysisk bestraffning finns att hämta.
Sedan stal jag deras busskort, knöt ihop deras skosnören och jagade iväg dem i mörkret.
Sedan onanerade jag till min egen förträfflighet.
Nu är jag hemma med en white russian i handen, fotboll på tv:n och en stillbild av Wallraff på datorn.
Livet är gött!
Redan innan de hunnit säga vad för sorts larm de hade fått in hade jag förklarat att jag önskade vara utan byxor, att jag var lika öppen för förslag som Peter Harryson på ett fatcamp samt i detalj förklarat hur jag skulle gå tillväga om ett samlagstillfälle med smiskinslag och buttplugs uppenbarade sig.
Linda på larmcentralen utgav ett smått panikslaget läte. Hon drack lite vatten, samlade sig, skrattade nervöst och förklarade att hon helst såg att jag hade byxorna på mig när jag åkte på utryckningen.
Jag blev ledsen och sårad.
Några småkids hade vandaliserat en staty. De hade sparkat, spottat och troligtvis också kissat och bajsat på den. Troligtvis hade de små liven även ollat ena handen på statyn, men det är bara mina egna personliga misstankar. Och fantasier.
Efter att jag sparkat, spottat, kissat och bajsat på snorungarna förklarade jag att detta beteende ej är önskvärt. Speciellt inte när jag jobbar. Sedan ollade jag allas händer samtidigt som jag förklarade att det är bättre att läsa bibeln än att vandalisera.
Jag värdesätter min pedagogik högt.
De förklarade att de tyckte att statyn inte var bra och representabel.
Jag förklarade att alla statyer är bra för de är gjorda av jättehårt material samt gestaltar kända och omtyckta personligheter..
Efter att ha avkrävt dem på en muta beståenda av en daimglass, deras veckopeng samt några bokmärken föreställande Bumbibjörnarna avslutade jag det hela med en träffsäker armbåge på den minsta tjejen med löfte om att mer fysisk bestraffning finns att hämta.
Sedan stal jag deras busskort, knöt ihop deras skosnören och jagade iväg dem i mörkret.
Sedan onanerade jag till min egen förträfflighet.
Nu är jag hemma med en white russian i handen, fotboll på tv:n och en stillbild av Wallraff på datorn.
Livet är gött!
Me pee
Om man under den 10 sekunder långa utomhusurineringen forceras två meter åt sidan av våldsamma kastvindar, halvt om halvt snubblar på sig själv och är nästan löjligt nära att kissa ner halva kroppshyddan så blåser det ganska bra.
Om man under den 10 sekunder långa utomhusurineringen bevittnar hur ens stolta kön blir svårt chockskadat av de aggressiva regndropparna som, med dödlig ackuratess och svidande effektivitet, slår ner på precis rätt (eller fel) ställe kontinuerligt med medföljande otillfredställande urinering som följd så regnar det ganska bra.
Om man under den 10 sekunder långa utomhusurineringen i sann Matrix-anda iakttar en liten björkkvist som lossnar från sitt träd och sakta närmar sig ens blottade lem för att avsluta med att snyggt snurra runt och daska till rakt över ej lämpligt ställe så har man en jävla otur.
Om man under den 10 sekunder långa utomhusurineringen kombinerar dessa tre och dessutom tvingas upprepa sitt könsviftande agerande till och från under hela natten så suger natten ganska bra.
Nu ska jag be min penis om ursäkt, gnugga ner mig en halvmil under täcket och totaldäcka.
Fast först ska jag kissa inomhus.
Om man under den 10 sekunder långa utomhusurineringen bevittnar hur ens stolta kön blir svårt chockskadat av de aggressiva regndropparna som, med dödlig ackuratess och svidande effektivitet, slår ner på precis rätt (eller fel) ställe kontinuerligt med medföljande otillfredställande urinering som följd så regnar det ganska bra.
Om man under den 10 sekunder långa utomhusurineringen i sann Matrix-anda iakttar en liten björkkvist som lossnar från sitt träd och sakta närmar sig ens blottade lem för att avsluta med att snyggt snurra runt och daska till rakt över ej lämpligt ställe så har man en jävla otur.
Om man under den 10 sekunder långa utomhusurineringen kombinerar dessa tre och dessutom tvingas upprepa sitt könsviftande agerande till och från under hela natten så suger natten ganska bra.
Nu ska jag be min penis om ursäkt, gnugga ner mig en halvmil under täcket och totaldäcka.
Fast först ska jag kissa inomhus.
