Konstig? Jag?
Är jag verkligen konstig?
Jag har på senare tid fått höra från mer än ett håll att jag skulle vara en konstig människa.
Trevlig, rolig, snäll och generös förvisso.
Men konstig. Jättekonstig.
Detta har fått mig att börja tänka lite. Tänka lite på mig själv, på min situation. Men mest av allt på alla dessa jävla miffon som påstår att jag skulle vara konstig.
Jag är inte konstig. Jag är bra. Jättebra. På alla sätt. Lite annorlunda, javisst, men jättebra. Jättejättebra. Verkligen.
Som bevis för att jag inte är konstig hade jag därför tänkt att dela med mig av en del situationer som jag varit vittne till på senare tid. Dessa situationer kan utan problem anses som konstiga. De inblandade i situationerna kan också anses som konstiga. I vissa fall även lite läskiga.
Här är några exempel på verkig konstighet:
1: Drottninggatan.
En man kommer halvspringande. Från håll hör jag lite konstiga läten som närmast kan liknas vid en brunstig älg eller en nyligen påsatt Wallraff. Efter några sekunder kan jag urskilja att mannen yttrar meningen "vilda små tjädrar".
Han yttrar dessa ord med en näst intill euforisk inlevelse samtidigt som han sätter fart mot en lyktstolpe i närheten.
Folk börjar reagera med blandat resultat samtidigt som han närmar sig den utvalda stolpen. Väl framme börjar han snurra runt stolpen samtidigt som han krampaktigt håller sig fast vid densamme med högerhanden. Hela tiden utbrister han i ett ivrigt "vilda små tjädrar".
Efter ett tag springer han iväg i rikting mot gamla stan.
Detta är konstigt.
2: Tumba Centrum.
En ung man, mellan 25-30 år, åker rullskridskor vid bussterminalen. Probemet är bara att han inte har några rullskridskor.
Hans teknik är dock fulländad och han bjuder tom på några väl inövade och smidigt utförda piruetter som avslutas med en nästan oförskämt nöjd min blandad med den sedvanliga "jag har ingen aning om var jag är"-looken.
Vid samtal förtäljer han att han tränar inför OS i Peking som ska gå av stapeln i augusti och att han på särskilt uppdrag av presidenten nu måste komma i toppform.
Detta är konstigt.
3: Mariatorget.
En man i åldern 35-45 år står och äter en hamburgare. När jag förklarar att han måste åka hem för att det är stängningsdags blir han först väldigt ledsen. När jag förklarar att han gärna får ta med sig sin hamburgare blir han istället förvånad och förvirrad.
"Jag har ju beställt en korv med bröd" säger han.
Detta är konstigt.
4: Tullinge.
En ung man promenerar mitt i vägen. Efter ett ömt samtal med tillhörande tillrättavisning om att han borde förlägga sin promenad till trottoaren inser han sin miss och väljer istället cykelbanan. Efter lite kel med efterföljande uppmaning om att använda trottoaren istället förstår han och väljer således att... hoppa rakt ut i gatan igen. När han förstår att detta inte är godtagbart blir han förvirrad, frågar vad klockan är och vill erbjuda en Snickers för sällskapet han ofrivilligt fått.
Detta är konstigt.
5: Liljeholmen.
En man i åldern 45-50 år står före mig i kön till Systembolaget. Han är påtagligt alkoholpåverkad.
När det blir hans tur frågar kassörskan honom om han är påverkad. Han svarar nekande. Hon följer upp med den fullt relevanta frågan varför han inte kan står rakt samt varför han sluddrar okontrollerat.
Hans svar är att han var spiknykter när han ställde sig i kön och vad som hände sen har han ingen aning om.
Detta är konstigt.
6: Solberga.
Telefonsamtal till min mobil. En kvinnlig röst hälsar och förklarar att hon önskar lite vänskaplig kroppskontakt då hon intagit alkoholhaltiga drycker. Jag tackar vänligt men bestämt nej och önskar henne lycka till i sin framtida jakt efter manlig fägring.
"Du är ju dum i huvudet" förklarar hon med kärlek i rösten.
Detta är konstigt.
Med detta vill jag alltså säga att jag inte är konstig. Inte på ett negativt sätt iaf.
Jag är en säregen person som gillar att ha kul och få andra att må bra och trivas.
Jag har ingen fetisch för lyktstolpar eller imaginära rullskridskor, jag är bara en vanlig snubbe från södra sidan som ibland kan verka onaturligt avslappnad.
Onani är min tillflyktsort och allmän förvirring min bäste vän.
Pöss på er!
Jag har på senare tid fått höra från mer än ett håll att jag skulle vara en konstig människa.
Trevlig, rolig, snäll och generös förvisso.
Men konstig. Jättekonstig.
Detta har fått mig att börja tänka lite. Tänka lite på mig själv, på min situation. Men mest av allt på alla dessa jävla miffon som påstår att jag skulle vara konstig.
Jag är inte konstig. Jag är bra. Jättebra. På alla sätt. Lite annorlunda, javisst, men jättebra. Jättejättebra. Verkligen.
Som bevis för att jag inte är konstig hade jag därför tänkt att dela med mig av en del situationer som jag varit vittne till på senare tid. Dessa situationer kan utan problem anses som konstiga. De inblandade i situationerna kan också anses som konstiga. I vissa fall även lite läskiga.
Här är några exempel på verkig konstighet:
1: Drottninggatan.
En man kommer halvspringande. Från håll hör jag lite konstiga läten som närmast kan liknas vid en brunstig älg eller en nyligen påsatt Wallraff. Efter några sekunder kan jag urskilja att mannen yttrar meningen "vilda små tjädrar".
Han yttrar dessa ord med en näst intill euforisk inlevelse samtidigt som han sätter fart mot en lyktstolpe i närheten.
Folk börjar reagera med blandat resultat samtidigt som han närmar sig den utvalda stolpen. Väl framme börjar han snurra runt stolpen samtidigt som han krampaktigt håller sig fast vid densamme med högerhanden. Hela tiden utbrister han i ett ivrigt "vilda små tjädrar".
Efter ett tag springer han iväg i rikting mot gamla stan.
Detta är konstigt.
2: Tumba Centrum.
En ung man, mellan 25-30 år, åker rullskridskor vid bussterminalen. Probemet är bara att han inte har några rullskridskor.
Hans teknik är dock fulländad och han bjuder tom på några väl inövade och smidigt utförda piruetter som avslutas med en nästan oförskämt nöjd min blandad med den sedvanliga "jag har ingen aning om var jag är"-looken.
Vid samtal förtäljer han att han tränar inför OS i Peking som ska gå av stapeln i augusti och att han på särskilt uppdrag av presidenten nu måste komma i toppform.
Detta är konstigt.
3: Mariatorget.
En man i åldern 35-45 år står och äter en hamburgare. När jag förklarar att han måste åka hem för att det är stängningsdags blir han först väldigt ledsen. När jag förklarar att han gärna får ta med sig sin hamburgare blir han istället förvånad och förvirrad.
"Jag har ju beställt en korv med bröd" säger han.
Detta är konstigt.
4: Tullinge.
En ung man promenerar mitt i vägen. Efter ett ömt samtal med tillhörande tillrättavisning om att han borde förlägga sin promenad till trottoaren inser han sin miss och väljer istället cykelbanan. Efter lite kel med efterföljande uppmaning om att använda trottoaren istället förstår han och väljer således att... hoppa rakt ut i gatan igen. När han förstår att detta inte är godtagbart blir han förvirrad, frågar vad klockan är och vill erbjuda en Snickers för sällskapet han ofrivilligt fått.
Detta är konstigt.
5: Liljeholmen.
En man i åldern 45-50 år står före mig i kön till Systembolaget. Han är påtagligt alkoholpåverkad.
När det blir hans tur frågar kassörskan honom om han är påverkad. Han svarar nekande. Hon följer upp med den fullt relevanta frågan varför han inte kan står rakt samt varför han sluddrar okontrollerat.
Hans svar är att han var spiknykter när han ställde sig i kön och vad som hände sen har han ingen aning om.
Detta är konstigt.
6: Solberga.
Telefonsamtal till min mobil. En kvinnlig röst hälsar och förklarar att hon önskar lite vänskaplig kroppskontakt då hon intagit alkoholhaltiga drycker. Jag tackar vänligt men bestämt nej och önskar henne lycka till i sin framtida jakt efter manlig fägring.
"Du är ju dum i huvudet" förklarar hon med kärlek i rösten.
Detta är konstigt.
Med detta vill jag alltså säga att jag inte är konstig. Inte på ett negativt sätt iaf.
Jag är en säregen person som gillar att ha kul och få andra att må bra och trivas.
Jag har ingen fetisch för lyktstolpar eller imaginära rullskridskor, jag är bara en vanlig snubbe från södra sidan som ibland kan verka onaturligt avslappnad.
Onani är min tillflyktsort och allmän förvirring min bäste vän.
Pöss på er!
Kommentarer
Trackback
