Hallonsnöre och hanky panky?
"Min första kyss? Ganska konstig. Hyfsat pinsam. Lite småäcklig."
Så började beskrivningen av min första närkontakt med en person av motsatt kön.
Diskussionen, som uppstod på en uteservering på söder igår, avancerade och bjöd på mer eller mindre smaskiga detaljer om tidigare erfaranheter gällande samspelet med människor innehavande av bröst och släta ben.
Ett hallonsnöre.
Inget mer, inget mindre.
Ett hallonsnöre var det som gjorde att jag för första gången fick smaka på ett par feminina läppar. Alltså läppar som varit placerade i ansiktet för er perverse hobbyrunkare där ute.
Jag hade en "tjej" när jag gick i trean. Hon var snygg, söt, snäll och populär i klassen. Hon kunde hela alfabetet och hade en skön skrivstilsteknik. Hon kunde räkna till 20 och hade kontroll över sin bajsteknik.
Jag kunde skriva "snoppen" i mitt anteckningshäfte samt rita en fin tredimensionell bild av ett par kvinnobröst. Ibland fes jag utan att vilja det och ofta sa jag konstiga saker som ingen förstod.
Detta gjorde mig således ganska ball i kompiskretsen.
Sen att kompiskretsen brukade spela kula på rasten och gunga med gungorna jättejättehögt för att "det var ballt" är en helt annan sak. Ibland frågade vi faktiskt även chans på tjejerna, givetvis med hjälp av anonyma lappar i deras bänkar men ändå.
Det jobbiga var bara att jag inte hade någon som helst aning om hur man skulle hantera en "tjej". Kompisarna hade tjejer och verkade veta exakt vad som krävdes. Jag var helt lost.
Jag hade en svag aning om att man inte skulle spöa skiten ur henne. Inte fälla krokben. Inte dra i håret. Inte säga att de var dumma.
Det ansågs också hyfsat negativt att kasta kottar eller rönnbär på henne när hon gick hem från skolan. Att mula dem i snön var tydligen också mindre bra.
Utöver detta visste jag faktiskt inte så mycket.
När hon sedan ville ha en puss kände jag mig lika avslappnad som Wallraff i ett samtal om känslor. Jag gjorde mitt allra bästa, tro mig, för att undvika någon form av feminin närkontakt. Jag använde mig av puttar, maskulina panikskrik och snabba ben för att komma undan. Ibland grät jag också.
Hade jag haft kunskap om MMA då hade jag troligtvis submittad henne på plats med ett smidigt axellås. Tyvärr var det alternativet ej aktuellt då jag på sin höjd behärskade den fina tekniken "ramla på sig själv" med tillhörande pinsam offentlig skada.
Jag lyckades dock, med mycket möda och abnormt panikslaget stort besvär, hålla ett säkert avstånd mellan mig och ett scenario innehållande pussning. Pussning kunde ju likställas med biologisk krigsföring.
Detta fram till dagen D.
En klasskompis hade födelsedagsfest. Med ballonger, serpentiner, kladdkaka och ryska posten och allt.
Det var dock inget av dessa som tvingade mig in i vuxenvärlden.
Det var istället en lek med hallonsnören.
Lekplanen var så att det skulle vara en tjej och en kille som skulle gnaga på ett jävla godissnöre från varsin sida. När de sedan möttes i mitten skulle de pussas. Och i mitt fall få hjärtsvikt, hoppa in i en vägg samt kissa lite okontrollerat i olika väderstreck.
Givetvis blev det jag och min "tjej" som skulle gnaga som galningar och efter att ha fejkat klamydia i pannan med tillhörande krav på sjukhusvistelse var jag tvungen att ställa upp. Jag kan nog ärligt säga att jag aldrig varit så nervös någonsin i hela mitt liv. Ok, nu ljög jag, men ta bort ordet ärligt i meningen så stämmer det ganska bra.
Hon tuggade iaf som ett marsvin på sin sida av hallonsnöret, ivrig efter att få känna mina sensuella, nervösa och smått spastiska läppar mot sina. Jag hade däremot grava ångestkänslor blandat med en lagom dos självmordsinstinkt i kroppen när jag sakta närmade mig mitten på snöret och således hennes suktande mun. Ungefär här kom det nog ytterligare en liten skvätt manligt urin.
Hade en medeltidskanon funnits till hands hade jag laddat den i rekordfart, pulat ner krutet med en fallosliknande sak, använt flintastenar för att hooka eld och sedan blåst mitt nervösa ansikte ca 1500 km rakt upp i atmosfären.
Istället var jag tvungen att ta tjuren vid hornen.
Men direkt efter den mycket snabba pusspunkten fick flickstackaren panik, och istället för att möta mig i en sensuell och kärleksfull puss med starka Hugh Grant-kopplingar avslutade hon istället alltihop abrupt med resultatet att en del av hallonsnöret, som hon haft i sin mun, numera hängde framför mina hormonstinna läppar. I mitt nervösa tillstånd visste jag inte bättre än att ivrigt sluka hennes redan svalda hallonsnöre. Med saliv och tjejbaciller på. Säkert lite galla också.
Så min tilltänkta första kyssupplevelse slutade istället med en hyfsat nasty "jag äter det du redan ätit"-historia.
Utan varken betalning eller youtube-exponering.
Well, sånt är livet...
I guess?
Fan att man inte uppskattade kvinnligt sällskap när man var 10!
Här är iaf två låtar som jag tycker är sköna och som också passar ganska bra in på mig just nu. Typ. :)
Nanko - Lucky You
http://www.youtube.com/watch?v=hBp84wfO0TI&feature=related
Barry White - Just The Way You Are
http://www.youtube.com/watch?v=zNWNYxNJV6w
Pöss på er!
Så började beskrivningen av min första närkontakt med en person av motsatt kön.
Diskussionen, som uppstod på en uteservering på söder igår, avancerade och bjöd på mer eller mindre smaskiga detaljer om tidigare erfaranheter gällande samspelet med människor innehavande av bröst och släta ben.
Ett hallonsnöre.
Inget mer, inget mindre.
Ett hallonsnöre var det som gjorde att jag för första gången fick smaka på ett par feminina läppar. Alltså läppar som varit placerade i ansiktet för er perverse hobbyrunkare där ute.
Jag hade en "tjej" när jag gick i trean. Hon var snygg, söt, snäll och populär i klassen. Hon kunde hela alfabetet och hade en skön skrivstilsteknik. Hon kunde räkna till 20 och hade kontroll över sin bajsteknik.
Jag kunde skriva "snoppen" i mitt anteckningshäfte samt rita en fin tredimensionell bild av ett par kvinnobröst. Ibland fes jag utan att vilja det och ofta sa jag konstiga saker som ingen förstod.
Detta gjorde mig således ganska ball i kompiskretsen.
Sen att kompiskretsen brukade spela kula på rasten och gunga med gungorna jättejättehögt för att "det var ballt" är en helt annan sak. Ibland frågade vi faktiskt även chans på tjejerna, givetvis med hjälp av anonyma lappar i deras bänkar men ändå.
Det jobbiga var bara att jag inte hade någon som helst aning om hur man skulle hantera en "tjej". Kompisarna hade tjejer och verkade veta exakt vad som krävdes. Jag var helt lost.
Jag hade en svag aning om att man inte skulle spöa skiten ur henne. Inte fälla krokben. Inte dra i håret. Inte säga att de var dumma.
Det ansågs också hyfsat negativt att kasta kottar eller rönnbär på henne när hon gick hem från skolan. Att mula dem i snön var tydligen också mindre bra.
Utöver detta visste jag faktiskt inte så mycket.
När hon sedan ville ha en puss kände jag mig lika avslappnad som Wallraff i ett samtal om känslor. Jag gjorde mitt allra bästa, tro mig, för att undvika någon form av feminin närkontakt. Jag använde mig av puttar, maskulina panikskrik och snabba ben för att komma undan. Ibland grät jag också.
Hade jag haft kunskap om MMA då hade jag troligtvis submittad henne på plats med ett smidigt axellås. Tyvärr var det alternativet ej aktuellt då jag på sin höjd behärskade den fina tekniken "ramla på sig själv" med tillhörande pinsam offentlig skada.
Jag lyckades dock, med mycket möda och abnormt panikslaget stort besvär, hålla ett säkert avstånd mellan mig och ett scenario innehållande pussning. Pussning kunde ju likställas med biologisk krigsföring.
Detta fram till dagen D.
En klasskompis hade födelsedagsfest. Med ballonger, serpentiner, kladdkaka och ryska posten och allt.
Det var dock inget av dessa som tvingade mig in i vuxenvärlden.
Det var istället en lek med hallonsnören.
Lekplanen var så att det skulle vara en tjej och en kille som skulle gnaga på ett jävla godissnöre från varsin sida. När de sedan möttes i mitten skulle de pussas. Och i mitt fall få hjärtsvikt, hoppa in i en vägg samt kissa lite okontrollerat i olika väderstreck.
Givetvis blev det jag och min "tjej" som skulle gnaga som galningar och efter att ha fejkat klamydia i pannan med tillhörande krav på sjukhusvistelse var jag tvungen att ställa upp. Jag kan nog ärligt säga att jag aldrig varit så nervös någonsin i hela mitt liv. Ok, nu ljög jag, men ta bort ordet ärligt i meningen så stämmer det ganska bra.
Hon tuggade iaf som ett marsvin på sin sida av hallonsnöret, ivrig efter att få känna mina sensuella, nervösa och smått spastiska läppar mot sina. Jag hade däremot grava ångestkänslor blandat med en lagom dos självmordsinstinkt i kroppen när jag sakta närmade mig mitten på snöret och således hennes suktande mun. Ungefär här kom det nog ytterligare en liten skvätt manligt urin.
Hade en medeltidskanon funnits till hands hade jag laddat den i rekordfart, pulat ner krutet med en fallosliknande sak, använt flintastenar för att hooka eld och sedan blåst mitt nervösa ansikte ca 1500 km rakt upp i atmosfären.
Istället var jag tvungen att ta tjuren vid hornen.
Men direkt efter den mycket snabba pusspunkten fick flickstackaren panik, och istället för att möta mig i en sensuell och kärleksfull puss med starka Hugh Grant-kopplingar avslutade hon istället alltihop abrupt med resultatet att en del av hallonsnöret, som hon haft i sin mun, numera hängde framför mina hormonstinna läppar. I mitt nervösa tillstånd visste jag inte bättre än att ivrigt sluka hennes redan svalda hallonsnöre. Med saliv och tjejbaciller på. Säkert lite galla också.
Så min tilltänkta första kyssupplevelse slutade istället med en hyfsat nasty "jag äter det du redan ätit"-historia.
Utan varken betalning eller youtube-exponering.
Well, sånt är livet...
I guess?
Fan att man inte uppskattade kvinnligt sällskap när man var 10!
Här är iaf två låtar som jag tycker är sköna och som också passar ganska bra in på mig just nu. Typ. :)
Nanko - Lucky You
http://www.youtube.com/watch?v=hBp84wfO0TI&feature=related
Barry White - Just The Way You Are
http://www.youtube.com/watch?v=zNWNYxNJV6w
Pöss på er!
Kommentarer
Trackback
