superhamster

De starka överlever. De svaga går under. De friska exemplaren frodas medan de sjuka och defekta får stå åt sidan.

Detta är naturens lag. Överallt i djurens värld är det detta som gäller och det är just detta faktum som gör att endast de bästa generna sprids vidare till nästa generation.

Människan är den enda arten som lyckats bryta denna regel och sett till så att även de svagaste och mindre lyckligt lottade fått en bra chans till dräglig tillvaro och långt liv.
Detta tycker jag är bra.
Med ett undantag.

Igår blev jag vittne till en hemsk sak.

Jag stod och väntade på tunnelbanan när jag såg en läskig grej. En ung kille, kanske 17-18 år, kom gående mot mig på perrongen. Eller han gick väl inte särskilt mycket, mer vankade fram med en klar bajsnödig stil i kombo med klar höftdefekt i form av onormalt svängande benrörelse. Ungefär som att han körde fotbollsklacksparkar a´la Zlatan vid varje steg.
Först tänkte jag att det är synd om lillkillen som har bajsat på sig mitt på dagen bland allt folk, sen tänkte jag om och började fnula på hur denna stackars lillgrabb lyckats med bedriften att bryta varenda ben i kroppen från naveln och nedåt. Kanske var han skejtare eller bara jävligt sämst på att gå i trappor?

När han passerat mig ändrade jag dock uppfattning direkt.

Vissa diffusa faderskänslor till denna späda pojke utbyttes snabbt mot en del modeaggressioner blandat med viss skadeglädje och också lite medömkan då han helt uppenbarligen led av en svår hjärnskada.

Killen gick omkring med byxorna vid undersidan av skinkorna.


Han hade ett par hyfsat tajta märkesjeans av märket bögiga men istället för att ha dem, som en mentalt frisk person, i midjehöjd hade han krigat ner dem så att de nu var i höjd med hans pojkaktiga, och troligtvis ohåriga, tonårsanus vilket fick den direkta effekten att han nu inte kunde ta ett enda normalt steg. Skärpet hindrade hans ben från att ta ut den normala, och ack så viktiga, svingen så istället fick han cp:a sig fram likte ett tvättäkta mongo med inkoninensbesvär medan han själv tyckte att han såg sjukt cool ut.
Han hade en glipa mellan sin tröja och sina byxor på ca 10 cm vilket gjorde att han stolt visade upp sina missfärgade kisskalsonger och halva röven för halva tunnelbanan där han likt en rabiespingvin haltade fram mot ännu en dag han kommer ångra när han blir äldre.
Missförstå mig rätt, jag har inget emot människor som visar röven, bara dessa människor är snygga och sexiga kvinnor med en stark önskan att idka sexuell umgänge med Hamstern.

Jag började då iaf tänka, som jag så ofta gör, på skumma grejer.
Jag fick en fix idé om att, bara för att jävlas, springa fram mot killen, skrika nåt hotfullt och skrämma upp honom som fan bara för att få se honom försöka springa iväg med byxorna under analen och ramla och slå en frivolt efter en meter.
Dock behärskade jag mig själv.

Men jag fortsatte tänka på detta ett tag till och började fnula på hur det skulle vara om djungelns lag rådde i nutid även för oss människor.
Tänk att det kommer ett lejon eller en T-Rex eller annat läskigt och ska jaga oss alla och äta upp oss. Alla springer för sina liv medan en del defekta tonåriga "modelejon" har byxorna under rövhålan och således inte kan springa en meter utan att falla omkull. Dessa blir då mat till rovdjuren och vi andra, mentalt friska personer med byxorna vid midjan, överlever och kan befrukta våra honor och föra våra friska gener vidare till nästa generation.

Det skulle alltså betyda att jag faktiskt skulle få penetrera en kvinna igen.

Naturens lag är jävligt bra faktiskt.